Statligt fotomuseum
Det är en tidig lördag morgon som jag låter bli en sen. Jag ligger kvar i sängen och låter mig drömmas bort, fantasierna går som ett skuggspel på väggen.
Jag gjorde en skiss över de kommande fem åren.
En stor utställning på 150-200 bilder
En avgörande bok
En film
Naxos
Skidåkning
Cykling
Kärlek
Thats all
Efter det får man börja om på ny kula. Kan väl säga att de tre första punkterna är mer eller mindre klara.
Problemet, det största problemet i den svenska katastrofen till fotoklimat är utställningar. De aktörer som finns idag gör sitt jobb men det räcker inte alls till.
Sverige måste få ett riktigt fotografiskt museum. Ett ställe som förvaltar allt det gamla och visar det nya , har samlingar, delar ut stipendium, osv,,,tänk bara den skatt som ligger på Moderna, alla böcker som ligger där. Vem får kolla i dom idag. Jag har skänkt en hel del böcker och jag är säker att många fotografer med mig för en billig penning skulle vilja skänka bort en kollektion bilder och böcker om vi kunde få ett statligt fotografiskt museum.
Ett ställe där gamla och unga kunde gå och kolla igenom fotohistorein. Det är ju helt avgörande för att fotografiet ska kunna leva i längden. Fotografiska och Ralf, Axel, Kontrast osv gör ett bra jobb, men det krävs ju helt andra muskler och en helt annan inriktning, en folkbildande inriktning som skapar en förståelse för historien, den fotografiska och den allmänna, för det är ju det arvet man måste kunna om man ska utvecklas som fotograf. En fot i nuet och en i historien.
Jag är den förste att erbjuda mina bilder till ett sådant museum. Om man ser på min karriär så är jag en av de få som sedan början på sjuttiotalet till nu fortsatt jobba. Det finns andra också, Maestro Ander Petersen tex, men väldigt många har fallit ifrån. Sune Jonsson och Strömholm har fått den trygghet deras bilder behöver, Jean Hermansson finns nu på Landskorna, men resten,,,, var tog det vägen,,,Ja, ni fattar.
VI MÅSTE HA ETT MUSEUM DÄR DEN FOTOGRAFISKA HISTORIEN HÅLLS LEVANDE.
Det vara bara det.
