Banker och semlor, katter och karate.

En ung man, Lund 1973. Jag och katten Sensei. Det var på den tiden jag höll på med karate och döpte katten till Sensei. Det var en hona, som blev på smällen, flera gånger.

Det tyckte man ju inte om, då man måste dräpa ungarna lite snyggt.

Annars, på tal om att dräpa? Vore det inte dags att sätta en hagelskur innanför byxorna på de som sköter bankerna och deras fallskärmar? Här kan vi snacka om jämlikhet. Vare sig de är brudar eller gubbar så nog fan är de ultrasnikna.

Jag säger som Henry, lägg ingen energi på packet, men en hagelsvärm i brallan på dom hade suttit gott.

Polarn i Berlin tyckte jag käka mycket semlor, uttryckte en viss oro. Jo, jag äter några men konstigt nog bara i två veckor, sedan lägger jag ner. Jag har inget missbrukarbeteende, har aldrig haft.

Träna, gäller att sova mycket.

Deklarerade, alltid lika intressant. Alltid samma känsla av gungande is. Hur i helvete det ska gå. Mitt liv har alltid varit på ett gungfly så man har vant sig. Jag älskar att deklarera. Jag vill veta vad bilen och telefonen kostar på ett år, hur mycket jag rest (mycket) och hur lite jag tjänat,,(okej).

Nu är vi på gång. Nu är vi snygga. Nu är snart våren här. Nu kommer trottoarerna snart att rinna av den sköna fuktens smaragder och ögonen glittra inför nattens omöjliga lakan och morgonens obändiga, torra bröd.

Som Ni förstår, den senaste raden, handlar om den nya brödrosten. Har införskaffat en ny, den andra flög i taket med en smäll.

Annars, på den fotografiska fronten, inget nytt.



Populära inlägg