När jag var i Paris, 1969
Jag gillade Paris, på natten, vid 0000, ungefär. Då var stan intressantare än på dagen.
Det gick inget vidare för mig. Jag lärde mig inte ens språket.
Idag blev jag ombedd att ta lite bilder till något som skulle bli en catwalk. Det var då jag kom att tänka på Paris, den svåra tiden, hur jag rymde till London och tog färjan, där man spydde tarmarna ur sig, landade i Göteborg, fick lift med en tjej som hade sportbil och som jag senare skulle träffa på Mallorca och ännu senare i Lund, men hur hon stannade bilen och jag ringde Strömholm på Fotoskolan och hur han tyckte jag skulle höra av mig då jag kom till stan och hur bruden i sportbilen satt kvar medans jag ringde och hur det droppade från det otäta taket på MGN och hur vi delade telefonnummer och jag ljög väl för jag hade ingen telefon, jag hade ju fan ingenstans att bo, men det skulle jag fixa på en dag då jag kom till stan.
Sedan åkte hon och jag liftade resten av biten till Stockholm från Trollhättan.
Jag sov hos någon kompis i Bromma och dagen efter ringde jag Strömholm och samtidigt gick jag ner på Vasagatan och fixa ett jobb på Posten, nattjobb och sedan var det väl igång, som man säger i de bästa sagorna om livet.
