Bondpojken minns sin sommar

Pojken från Lappland, Vormträsk, har en kamera. Han använder den sällan. Han har en inbyggd gyro i sig, en slags Gps som säger till. Han knäpper då och då.
Det viktigaste är att reflektera. Pojken från Lappland tror inte på hets och ändå säger han sig leva som om livet bara har tre månader till.

Han tror på poesi. Det går inte att förneka poesin. En bild med poesi vinner alltid. Det är väl det som är Gpsen?

Han minns sin sommar. Eller så gör han inte det. Pojken från Lappland har en viss förmåga att glömma, men han har ju sin lilla plåtlåda som han brukar då Gpsn säger att det vankas godsaker.