Broken arms

Det blev som jag sa. Greipel vann spurten, men det värsta var olyckan som skedde i spurten. Någon idiot till åskådare skulle plåta spurten och en cyklist fastnade i fotografen då han stack ut mobilen eller kameran och värsta vurpan var ett faktum.

Det var hemskt att se cyklisten som låg kvar på asfalten med en arm bruten i helt fel riktning. En ruskig bild som jag bar med mig hela natten. Det värsta var att han kände själv inte armen då han låg där på asfalten.

Jag minns en egen tävling som junior då jag körde ner i ett potthål på väg ner mot målet. Värsta vurpan, armen bröts och benet stack ut under skinnet. En bil stannade och jag frågade om de kunde köra mig till sjukhuset.
- Det där kan du väl cykla i mål med, tyckte bilföraren.
Nästa bil var smartare och jag hamnade på akuten.

I Girot gick Contador också omkull i den hemska olyckan. Han leder ju loppet, men han slog ut axeln och hans knän såg ut som små fotbollar. Han menade att han skulle köra vidare idag. En lugn etapp sägs det, men den är 26 mil. Han är stenhård men jag fattar inte hur han ska klara det och hur han ska klara resten. Hur ska han kunna klättra i bergen med en sådan axel?

Frugan och jag kollade på hus idag. Det finns möjligheter. Södermanland är som Toscana. Fantastiskt vackert och underbara böljande vägar. Inte lika brant som i Toscana och inte lika varmt och skönt, men annars jämförbart.

Vi får se. Vem vinner dagens etapp. Matthew, Gilbert, eller någon annan halvspurtare.

Populära inlägg