Thick as a brick

Lyssnar på Jethro Tull, Thick as a Brick. Ian Anderssons sång och flöjt. Han spelade en gång i tiden nere i Hornstull, på Domino. En annan polare som spelade där var John Mayall med sitt band Bluesbrakers. Tror han hade Jimmie Page som gitarrist. Eller någon annan av de sk fräsarna. Kanske var det Jeff Beck. Eller Mick Taylor? Jag vet att det var i alla fall inte Mike Bloomfield för honom plåtade jag på Mariahissen och då var han redan utbränd som människa.  I alla fall var Domino ett fint ställe att hänga på och plåta.

 I väntan på gryningen var en bok som jag gjorde, eller rättare sagt, illustrerade med mina bilder från Israel och Palestina. Det blev väl som det blev. Jag tyckte det var svårt att komma åt repressionen som pågick. Jag försökte gå en annan väg, mer vardagsliv. Jag var väldigt inspirerad av den grymme reportagefotografen Paul Fusco, som senare i livet gjorde ett ruggigt reportage från Tjernobyl. Så ruggigt och så starkt att det aldrig kunde publiceras i Sverige.

Om folk visste hur många misslyckade böcker jag gjort. Hur många hundra gånger jag uppvaktat förlag. Hur många hundra gånger jag fått nobben. Progg, den här boken var ett sådant misslyckande. Jag skrev en hel roman om Proggen, tyckte ingen hade gjort det, min Progg vill säga och jag fick napp på ett förlag, men förlaget ville jag skulle ändra hela sista kapitlet. Det ville inte jag och då kom inte boken ut. En annan gång skrev jag en bok om Baskien, fick förskott,men då det kom till publicering kon förläggaren och jag ihop oss och jag härskna till och slängde boken.

Tro inte det är lätt i bokbranschen och min självklara åsikt om både utställningar och förlagsvärlden är att de behöver mig mer än jag behöver dom. Det betyder att jag kan skrota vilket projekt som helst om det blir för många kompromisser för jag lever i den korkade förhoppningen att mina grejer någon gång ändå kommer att komma ut.

PS. Lägg märke till att jag lät Nicke Möller vara fotografnamn på bokens framsida.