Jack

Jack av Lundell är en ganska tydlig klassuppgörelse.  Jag läste den då den kom o jag läste den idag. Idag har jag ett annat perspektiv o vi vet hur Lundells liv blivit. I boken beskrivs svensk vardagsrasism, klasskillnader o även en viss oförmåga hos Jack att hantera drycker.

Jag känner igen klassvandringen, hur man  tyckte ens päron var ute o cyklade då de arbetade sig upp från lagret , fick låna till en liten affär o dog då de fyllde femtio. Själv bestämde man sig för att aldrig ha ett fast jobb, någonsin o så blev det. Jack är en frustande, frustrerad bok som jag känner igen i alla porer, om vissa av mina polare dessutom och jag undrar om Lundells liv hade kunnat ta någon annan väg än det tagit? Om man läser Jack så ligger mycket av hans framtida liv redan klart i den boken o det är något vi ska vara glada för. Samtidigt kan jag fråga mig själv om mitt liv hade kunnat ta någon annan väg än det tagit o svaret är nej. Jag kan inte hitta några brytpunkter där jag hade kunnat gå på en annan stig. Min väg var redan klar då jag var tjugo o det är jag glad för