Dualitet

Jag står framför trappan där tysken brukade örfila upp barnen på Kindergarten. En fet P-vakt står och skriver böter på bilarna. Det är regatta på fjärden och jag uppsöker mitt barndomshem på Skeppsholmen. Det luktar som det alltid gjort. Jag går längs husen i Långa raden. Några fönster är öppna ner mot Benny Anderssons musikstudio. Det som förr var fisk och köttaffär. Jag skulle ge nästan vad som helst för att bo här. Jag fick också chansen en gång i tiden, men tackade nej.

Götgatan har bilfri dag, men som alltid då gatorna ska vara fria, blir det ett kommersiellt jippo. Nu är det rollerskirace. Stan är lugn men det skriks i högtalarna, ges tider, vem vinner,,,

På sidan om sitter snubben med den krokiga näsan, som en gång i tiden bodde på Monumentet. Han kanske gör det så än idag? Jag skämtar med Kebabkillen, gillar verkligen snubbarna på Kungens kebab. För två dagar sedan kom jag att tänka på min polare Lisa som för tretton år sedan flyttade till en Medina i Tunisien. Började undra hur hon har det. När jag tittar upp från kebaben står hon framför mig. Det blir ett samtal. Vi har tretton år att överbrygga.

Jag vandrar, tänker på min dualitet, min styrka och min svaghet. Att skriva och plåta är splittrande. Så enkelt det vore om jag bara hade ett medium, men jag kan inte avstå.