Mellan rummen, eller I Mellanrummen

Jag stannar i mellanrummen. Ibland är det otydliga tydligt. Jag ser en och annan kändis passera. I mina kvarter är det många av den varan. Tro mig. Alla är vi lika, fastän vi är olika. Någonstans är vi i alla fall lika så det gäller att kunna lyssna så man  upptäcker likheterna.
På landet är det inte många som läser Svenskan eller DN. Kan man bli bildad utan att läsa de stora tidningarna? Jag läser lokaltidningen i Södermanland. Den är bra, men det saknas mycket för att man ska hänga med i världen.

Det går inte att lita på Facebook eller Instagram. Mer utblick och överblick behövs. Jag stannar i mellanrummen, mellan rummen, där det finns konstiga öppningar.

Tänk på vad Hemingway skrev om, krigen och mellanrummen. Det finns alltid en sträcka fram till nästa mänskliga katastrof. Är det den vi vandrar på nu? Sträckan mellan katastroferna? Jag förstår inte hur det ska ordna sig för mänskligheten? Finns det någon som tror på arbete för alla? En blind och döv jävel kanske? Vore det inte dags att se klyftorna, se en lösning som minskar det hela? Inte vet jag, men det är vad jag kallar att stå mellan rummen. Mellan det som var och det som kommer. Nu återstår bara det som kommer.