Mr Ballen och lite böcker

Var ner en sväng på Fotografiska. Robert Frank är nog fortfarande intressantast av de som hänger där. Personligen är det det dokumentära anslaget det som får mig att stanna. Tilltron till bilden, ärligheten, att den fanns i verkligheten, det är det som får mig att kolla på en bild. Den ska heller inte vara för stor, helst rymmas i en 50/70ram, kanske mindre.

I bokhandeln hittade jag en del sköna småböcker av Frank. Dom var fina att se och känna på. Hittade en fin liten rackare av Moriyama också. Man kan fråga sig varför hans mörka, kontrastrika bilder fungerar så bra då så många efteråt har misslyckats med samma estetik? Troligtvis för att han förhåller sig ganska lugn i tagningsögonblicket, han förvränger inte i tagningsögonblicket. Det finns ett lugn i hans till synes ibland hetsiga bilder.

Kände på Genesis, Salgados stora bok. Den var så tung att jag tappade den på golvet. Han är en fantastisk fotograf men varför ska han alltid göra allt i två hundra? Nästan alla hans böcker är sjukt tjocka och stora. Det blir som att äta samma mat sju dagar i veckan. Kan han inte lära sig något av poesin, satsa på det sparsmakade någon gång. Jag orkar inte med böcker som väger så prostatan blir platt då man har den i knäet.

Efter det gick jag hem.

Populära inlägg