Johan Tell, den gudabenådade skribenten

Sista skiddagen för i år. Det är möjligt att snön kommer och det blir bättre men jag ger upp nu. En sista dag med sol och snö under skidorna Jag följer Johan Tell, den fantastiske skribenten på Facebook. Han siktar på Vätternrundan och cyklar just nu kring Ronda i Spanien. Ronda ligger högt, vackert, fin liten håla. Jag har varit där mycket, första gången 1974.

Johan Tell var ju en gång i tiden workshopelev hos mig. Han tog bra bilder, men skrev så bra så jag tyckte han skulle börja skriva istället för plåta. Och så blev det. Nu har han skrivit en massa böcker, förutom alla grymma texter han skrivit i Vagabond. En gång delade han ut ett skosnöre till mig i pris, vilket ledde till ett tioårigt förhållande med en fin kvinna som hette Tina.

Nu cyklar han där i bergen, siktar på Vättern. Jag minns alla hans texter, jag minns skosnörena, jag minns förhållandet, jag minns Vagabond, den rugbyspelande chefredaktören, jag minns Per J och Grekland, jag minns dykarn från Bellmansgatan, jag minns, men mest minns jag sköna kamrater, goda minnen, fina, fina texter, randiga tights och en och annan inställd betalning.

Idag är det sista skiddagen. I samma ögonblicken som jag klickar i pjäxorna i Rossen, klickar Johan Tell i skorna i tramporna. Två världar, två tankar och ända glider allt in i samma känsla.