Någon frågade varför jag inte är med på Modernas utställning i Malmö? Jag har inget riktigt svar på det? Själv har jag alltid känt att min karriär varit i motvind hos de som bestämmer. Jag har alltid fått de finaste stipendierna, typ, Garantipenningen, Lennart af Petersen, Stockholms stads hederslegat, Gullers, flera gånger av Konstnärsnämnden och författarfonden, Sune Jonsson, mm, men lika förbannat har jag varit nobbad av Moderna, Arbetets museum mfl.
En anledning kan vara min egen röst. Att jag till skillnad från de flesta fotografer uttrycker vad jag tycker och känner i text. Egentligen ingen av mina fotovänner gör det. De tar sällan eller aldrig ställning för något eller emot något. När vi bråkade med Fotografiska sa man privat en massa, men ingen vågade säga något offentligt. De flesta fotografer är kafe eller kroggnällare. De kan vara bra fotografer men tar sällan strid eller kämpar öppet för eller emot något. De är helt enkelt rädda om sitt eget skinn.
Sune Jonsson var satt i en liknande sits som min. Han är ju, tillsammans med Strömholm, vår viktigaste fotograf,men han fick aldrig det beröm och det mottagande han förtjänade. Ett av skälen var hans ganska beska tunga, han kunde säga vad han tyckte. Han for inte heller omkring och deltog på alla vernissager, satt och krökade i barer överallt med curatorer. Det fick han betala för. Nu får han sitt rättmätiga uppskattning och hans arbete kommer bara att växa. Det bevisar ju bara en sak. Ett arbete som Sune Jonssons kan man aldrig komma förbi i längden. Kvaliteten är alldeles för hög.
Kort sagt. Jag bekymrar mig inte så mycket. Tids nog kommer saker och ting att visa sig.
