En period gick jag alltid ut på morgonen, en morgonpromenad. Jag hade plötsligt fått stark ångest och mitt blodtryck gick upp. Det var en orolig tid och jag var orolig. Att promenera hjälpte, som alltid har träning varit mitt svar på problem i psyket och kroppen. Jag dricker inte, jag röker inte, jag försöker ha så mycket sex som möjligt, men träningen är det som rundar av mina nerver. Nu var jag i dåligt slag så jag promenerde och försökte få koll på mina nerver och min oro.
Jag tycker om den här bilden, för den är jag på något vis. Mellan två landningar, lite i dimma, lite oskarp, men ändå vacker, meningsfull.
Jag såg den här bilden ofta, tog den varje dag, men alla dagar var dåliga dagar. Som med livet ibland, men en morgon satt bilden där. Jag drog den lite i kontrasten, trots att jag ofta ställer in min kamera på dynamiskt svartvitt. Dimman tog bort det dynamiska och jag drog in dynamiken i bilden igen.
