Tv, vuxendagis?

 Läser gamla Puss, Galago  och andra galna tidningar. Sådan befrielse i dessa tider då ett program som Babel tex, litteraturprogrammet, helt spårat ut. Man gör sketcher, skrivbord i skogen, i en park osv, som ett vuxendagis. I går var det ett program om fotografi. Det var ju så man fick lust att sätta på sig en blöja och trycka in en napp i truten.

Jag ser fram emot då den  ganska tväre Gunnar Smollan ska vara med i programmet. Han är ju inte precis typen som kastar konfetti för att ta en bild.

Puss och Galago är kraftigt politiska tidningar. Det är häftigt. Ännu häftigare är ju att de inte slickar några äschlen precis. Det är helt enkelt helt galna tidningar. Program som Babel, fotoprogrammet, matlagningsprogrammen som väller fram, alla är en slags vuxendagis för människor som är oförmögna någonstans. Var och varför fattar jag inte, men det måste ju ha missats någonstans i de första levnadsåren? Ingen människa kan väl ändå vara så infantil att man köper sådan här larvig kultur?

Jag vet inte varför jag plötsligt börjar tänka på John Bergers intervju med Picasso, eller hans långa artikel med  Cartier Bresson, Thore Sonesons snack med Koudelka eller Charlie Drevstams film om Hans Gedda, eller,,,,,,,,