Klevgränd, Slussen.
De körde amerikanare, kom från Lappland, men vi bodde alla på Skeppsholmen. På morgonen då knivarna gick vassa på de nybakade frallorna i det stora köket, åkte Kurt och Allan till Klevgränd. Ibland fick jag följa med, blev bjuden på grön saft av italienaren på Café Krönet, satt i en rottingstol och såg på vattenporlet inomhus.
Trettiofem år senare är jag tillbaka. Jens och Maja leker ihop. Karina bor här. Jag känner både henne och Jens pappa. Fina människor. Det är en vacker tid. Sedan flyttar Karina, barnen blir stora och vi sprids över stan.
I går kom jag tillbaka. Till Klevgränd, Slussen, röran. Kände sorg, ta mig fan sorg. Järnkompaniet är borta, Karina i Paris, Jens stor, min dotter i Kärrtorp, gatan ner till Götgatsbacken, Slussen, luktar som förr, men resten har dött. En liten svart hund pissar på porten till Järnkompaniets lager. Den visste vad den gjorde. Där bor numera politikerna.
Jag går ner till Myndes backe, Pappagallo, krogen är kvar, ser ut över Slussen. Vi gör nog ett misstag nu. Ett gigantiskt misstag med Slussen. Det är bara att ställa sig, titta och känna.
